#0061 - Favoriter bland återutgåvorna plats 9.
Ok, så mellan plats tio och plats nio har det tagit ungefär ett halvår. Men nu är det dags, och plats nio är...
Echo and the Bunnymen - Crocodiles (25th anniversary edition)
Bandets debutskiva och helt klart en av de bästa postpunkskivorna från den första vågen under början av 80-talet. Här är de fortfarande råa och lutar mer mot punk och goth än senare under karriären när de börjat närma sig det svulstiga "big sound" som kom att definiera 80-talet. Ett annat av genrens storheter, The Chameleons producerade albumet. Men till skillnad från de flesta andra postpunkband har också Bunnymen en kraftig dos psykedelia insprängd i musiken som gör det luftigt även fast det är en tung skiva. Villiers Terrace är dessutom en av de bästa låtar som skrevs under 80-talet och här finns den dessutom i en demoversion som är ännu råare och intensivare och där det irriterande pianosolot är bortplockat. Livespåren från ep:n Shine So Hard kanske inte är så mycket att hurra över dock. Och att de använt sig av en slipcase borde egentligen leda till dödsstraff.
Den mest intressanta detaljen:
En bandbild på sidan 4 där alla ser ut att vara Whyred-hipsters. Och snodde inte Velour designen till sina stickade tröjor från Will Sergeants tröja?
Echo and the Bunnymen - Crocodiles (25th anniversary edition)
Bandets debutskiva och helt klart en av de bästa postpunkskivorna från den första vågen under början av 80-talet. Här är de fortfarande råa och lutar mer mot punk och goth än senare under karriären när de börjat närma sig det svulstiga "big sound" som kom att definiera 80-talet. Ett annat av genrens storheter, The Chameleons producerade albumet. Men till skillnad från de flesta andra postpunkband har också Bunnymen en kraftig dos psykedelia insprängd i musiken som gör det luftigt även fast det är en tung skiva. Villiers Terrace är dessutom en av de bästa låtar som skrevs under 80-talet och här finns den dessutom i en demoversion som är ännu råare och intensivare och där det irriterande pianosolot är bortplockat. Livespåren från ep:n Shine So Hard kanske inte är så mycket att hurra över dock. Och att de använt sig av en slipcase borde egentligen leda till dödsstraff.
Den mest intressanta detaljen:
En bandbild på sidan 4 där alla ser ut att vara Whyred-hipsters. Och snodde inte Velour designen till sina stickade tröjor från Will Sergeants tröja?
Kommentarer
Trackback
