#008

Jag sätter igång med det där jag skulle skriva om "topp tio, extraspår på deluxeskivor".

Plats 10: Joy Division - Unknown Pleasures
Det här är världens, bästa, bästa, bästa skiva i min värld. Den är rå, den är klok, och dessutom lagom goth (utan "rödvinsdrickande på julafton" som ett band som Sisters Of Mercy kan definieras som). Inleds med kanske världens bästa intro någonsin (Disorder). Senare på skivan finns dessutom min favorit-låtföljd, New Dawn Fades, She's Lost Control och Shadowplay. När det gäller originalalbumet i sig är det inget snack om saken, det här är världens bästa skiva. Även om det är väldigt tråkigt och knappast särskilt revolutionerande att utropa den till det.

Deluxeversionen, eller "Collector's Edition" som den heter i det här fallet (Skivbolagen har ju sina namn), kom ut i samband med den flodvåg som Control satte igång. Det är väldigt snyggt paketerat, en dubbel gatefold-digipak, booklet med fina svartvita fotografier på bandet och industristaden Manchester. Det som talar så starkt emot den här skivan är att skivbolaget går ut med en fet lögn på konvolutet. Bonusskivan består av en livespelning som enligt en klisterlapp på baksidan är "previously unreleased". Bläddrar du sedan till sista sidan i konvolutet så kan du läsa, hur tydligt som helst, att spelningen tidigare givits ut på boxen "Heart and Soul". Ett, faktiskt, otroligt fult och rentav töntigt knep att ta till.
Att den här skivan ändå fortfarande kan stoltsera med tiondeplatsen beror på att konserten är helt jävla fantastisk. Joy Division på diverse liveinspelningar låter så mycket intensivare, så mycket råare. Lyssna på valfri version av New Dawn Fades och jämför så blir det förståeligt (dock spelades den ej den här kvällen). Höjdpunkten är när Stephen Morris trumstockar slår an de första takterna i vad som utvecklas till ett knäckande framförande av Transmission.
Mest intressanta noterade detalj: London Records skriver ut texten "FACD 10: A Factory Records Product" trots att det knappast är en riktigt factoryskiva.

#007

Jag har mycket att skriva om och inget jag riktigt kommer mig för att skriva ändå. En tanke har jag dock, Emanuels topp 10- extramaterial på deluxeskivor. Ofta är mycket bara skit. Jag skulle tro att de flesta låtarna på sådana skivor mest åtföljs av texten "home demo" eller "acoustic version" vilket oftast bara är dödligt tråkigt. Jag återkommer med listan såfort jag verkligen funderat ut vad jag tycker.

Igår spelade jag skivor  på landet (med Mattias) så att han även i framtiden kan vistas i Stockholm och fixa gig. Jag peppar på Monster Bobby till exempel! Kommer ihåg att jag såg honom på emmaboda 2006, i något camp som David and the Citizens ställt i ordning. Mitt starkaste minne är under spelningen med Bobby McGee's där Jimmy (Visst är det så han heter? Eller?) lite ironiskt påpekade att någon tidning beskrivit det hela som "extreme twee" för att sedan fråga vad det kunde betyda. Någon i publiken börjar sedan svara på frågan. Och sen sägs det ju att ironi är den lägsta formen av humor...

Nåja, låtar från igår, då jag börjat med den goda vanan att skriva upp allt. (Att anteckna är skoj)
Slipslide - Let Things Fall Apart
Honeydrips - I Wouldn't Know What To Do
Biff Bang Pow - There Must Be A Better Life
Gang Of Four - Natural's Not In It
Boyracer - So Fucking Swedish
Family Fodder - Savoire Faire
Vermont Sugar House - Braveheart
Occasional Keepers - Elsinore
Victorian Tin - Agony Flower
Beat Happening - Redhead Walking
The Wake - American Grotto
Northern Portrait - Crazy
Days - Downhill

Sen Mattias och JSSFRK

Dinosaur Jr. - Freak Scene
Joy Division - Transmission
Dag För Dag - Racing To Racine
Daniel Johnston - True Love Will Find You In The End
Richard Hawley - Serious
Orange Juice - Wan Light
The Sunny Street - Morton And Claude

Culkin spelar. Mattias pratade innan om att de skulle spela väldigt högt. Först tyckte jag inte att det var så högt, ända fram tills att jag upptäcker att jag måste skrika in i Anders öra fast jag kanske är en decimeter bort.

Sebadoh - The Freed Pig
Håkan Hellström - Kär I En Ängel
The Margarets - Sally
The Cure - The Upstairs Room
The Smiths - Hand In Glove
The Magnetic Fields - The Desperate Things You Made Me Do
Friday Bridge - Eyes Without A Face
De La Soul - Me, Myself And I
Cloetta Paris - Secret Eyes
Pet Shop Boys - Rent
Felt - Rain Of Crystal Spires

Mattias tar över en stund, innan kvällens sista låt:
Broder Daniel - Hold On To Your Dreams

#006 - Hamburg

Besökte Tysklands näst största stad i helgen. Reaktioner som jag hört innan på det var till exempel att det skulle vara coolare än Berlin, alternativt att det var världens läskigaste stad. Båda två stämde. Hamburg är som två städer i en (det kanske låg en okänd mur här också nån gång i tiden?)

Vi bodde på Königstrasse, en gata som mest kan liknas vid valfri halvtråkig förort nära innerstan. Årsta kanske. Gatan övergick sedan i Reeperbahn när man gick bortåt stan. Det första vi gjorde var att ta en promenad just längs den gatan (för att komma fram till en bankomat). Kort konstaterar jag att Reeperbahn är den äckligaste plats jag besökt. Ett ord: porrklubbar.  Vi försökte hitta en bar som skulle vara mysig, Prinzenbar (där till exempel Junior Boys och Love Is All ska spela senare i augusti). Vi försökte hitta det bland alla smågator. Överallt stod det 6-7 prostituerade i varje gathörn och det kändes som att det aldrig skulle ta slut. När vi hittade Prinzenbar var det stängt.

Istället, upp mot Feldstrasse och fram mot Grüner Jäger och parken som låg där. Till att börja med något att äta på ett ställe med namnet Mr. Kebab. Här hemma hade det varit något som legat på Sveavägen och haft äckliga kebabtallrikar med mjuka pommes frites och mellancola för 69:-.  Här var det istället något som liknade en korsning mellan Debasers uteservering, en trevlig restaurang och ett livligt fik. Gott och värt. Att sedan sitta i parken utanför Grüner Jäger och dricka Flensburger för 1.40 kändes inte fel.

På fredagen utforskade vi området där omkring ytterligare. Där kändes det verkligen otroligt trevligt. Hittade Hanseplatte där jag köpte en Tibi Lubin-singel utgiven på Hamburgs-bolaget Aufgeladen und Bereit (som även gav ut en fantastisk singel med Wake The President som dock inte fanns där). Att affären inte hade något från det lokala Marsh Marigold var en smärre skandal dock. Affärsinnehavaren rekommenderade dessutom ett besök på butiken Zardoz på Schulterblatt. Stort utbud av vinyler. Åsa köpte Meat is Murder med Smiths och God Save The Clientele.

Mer strosande på gatorna följdes av ett besök på Meine Kleinraumdisko, en bar/klubb som kan liknas lite vid Bonden. Fast med snyggare inredning, godare öl och för dagen sämre musik (musiken på lördagen var dock mycket bättre). Stunden på Meine Kleinraumdisko följdes med att faktiskt besöka Grüner Jäger och inte enbart hänga utanför. Klockan var runt tjugo i ett och i stort sett ingen var där. En otroligt myssunkig klubb som låg i ett gammalt trähus med en gård utanför där de hängt upp färgade lampor i träden. På övervåningen hade de ett fotbollsspel som jag och Åsa utnyttjade en hel del som uppvärmning av kvällen. Återigen billigt med dryck (stort glas gin & tonic för 45 kronor. och då menar jag verkligen stort). Musiken var helt ok. Blasé britrock blandades med trevliga indieklassiker. Kändes lite som baba. Killarna var fula och det var ganska roligt att se tjejerna fightas om den enda som såg bra ut. U-bahn och S-bahn gick hela natten och det var lätt att ta sig hem.

På lördagen fastställdes Hamburgs position som en fantastisk skivköparstad. En stor loppis arrangerades på Neuer Pferdemarkt, med massor av vinyler till salu. Det fanns massor av New Wave, 80-talspop och indierock. Jag köpte Bossanova av Pixies, men var sugen på betydligt mer.  Jag valde dock att spara mina pengar ett tag till istället. Åsa utökade Smithssamlingen med Strangeways,here we come  Vi gick förbi butiken Human Empire på en tvärgata, där jag köpte en fin tygpåse. Vi fick rekommendationen att röra oss upp längs Schulterblatt, vi hittade en till skivaffär som jag tyvärr inte minns namnet på. Återigen otroligt mycket vinyler och för första gången en butik med en hyfsad sektion med cd-skivor (alla måste ha vinylspelare i Hamburg...). Åsa köpte Smiths självbetitlade och bland albumen saknas enbart The Queen Is Dead innan hon har alla Smiths-albumen på vinyl (borträknat alla samlingar). Jag nöjde mig med att titta. Lite tråkigt att jag inte hittade någon tysk pop som jag var där och skulle leta efter.

På kvällen gjorde vi återbesök på de platser vi besökt dagen innan. Vi hade lösa planer på Kiss Kiss Club på Übel Und Gefärlich men bunkern den låg i framstod inte som särskilt lockande. Meine Kleinraumdisko var trevligt och det spelades bra musik. På Grüner Jäger var musiken tyvärr allt annat än bra. Karrera Klub var Hamburgs och resans största besvikelse, men det var rätt ok ändå. Det var en rolig resa på det stora hela så det kändes bra ändå.


RSS 2.0