#016 - Drömmen om Göteborg

När mitt exemplar av Skansros debut-ep hamnar i itunes ploppar den upp som "Feel So Good" av Lian Ross. Lian Ross är ostig, billig 80-talselectro och dessutom av den sorten som inte ens är charmigt som så mycket annat. Och inget kunde stämma in mindre på Skansros.
Lika ärke-göteborgskt som skivbolaget luxury som ger ut ep:n, lika ärkegöteborgska är Skansros. Men det är inte lika mycket falsksång, hängslen och en euforisk Håkan Hellström som medlemmarna verkar ha haft i bakhuvudet. Det är luftigare. Titelspåret, Drömmen om Skansros, påminner lite om Håkans senaste alster, i Fritiof Nilsson Piraten låter det som att Skansros stulit Johnny Marr från Modest Mouse för att han återigen ska spela som under tiden med Smiths och Drömmen om Amerika låter som Biljardakademien.

#015

Känns som att jag aldrig hinner med något jag faktiskt vill skriva. Har dock en intervju på gång med Asaurus records, som tråkigt nog lades ner för ett antal månader sedan. I övrigt har jag mest umgåtts med min kurslitteratur den senaste tiden, samt läst Inlandsbanan av Erik Beckman.

Tråklista eftersom jag aldrig hinner lyssna på musik.

1. Fireflies  - Cherry blossom girl 7"
Airs mästerverk i jingeljangel-tappning. Utgiven på ett nytt bolag som heter Papillons Noirs. Har en svag misstanke om vem som driver det bolaget och har jag rätt vet jag att det är en person med ett stort pophjärta
2. Örnsbronx FF
Världens bästa fotbollslag is coming to get you
3. Postcard from Scotland
Rackarns trevliga låtar spelade Aidan Moffatt från Arab Strap i lördags.
4. My Favorite
Veckans revival


#014 - I Efterlyst ikväll

Försenade skivor är frustrerande. Antingen blir det så att låtarna hinner spridas, och sedan när skivan kommer är ingen sugen på att lyssna längre eftersom allt redan hörts förut. Eller så bryr sig ingen överhuvudtaget och bandet får föra en tynande tillvaro. Days var ett exempel där det kunde ha riskerats att bli så. Det tog en sjukligt lång tid innan bandets EP äntligen kunde släppas på amerikanska Shelflife. Twigs skiva var även den något försenad, dock inte i närheten av Days. Ännu idag väntar världen fortfarande på en del skivor.

Suburban Kids With Biblical Names måste ha varit aktuella med en ny skiva hur länge som helst. Minns jag inte fel så måste det ha varit i alla fall förra sommaren som jag först hörde en drös prat om det. En person i min omgivning hade också råmixar av låtarna, så det fanns ju. Dessutom har de spelat nya låtar live, men någon ny skiva verkar aldrig släppas.

Cocoanut Grooves LP Madeleine Street är också spårlöst försvunnen. Egentligen skulle den släppas redan i augusti och det skrevs även om den i Sonic. Fortfarande borta.

Enligt skivbolaget But Is It Art? ska Fosca släppa en sjutummare någon gång under året. Det postades redan 4 juli i år och det stod även att mer info skulle följa. Nu i oktober har i alla fall jag inte sett något. Och appropå sjutummare, vad hände egentligen med den där nya Kissing Mirrors-sjuan som skulle ges ut på Friendly Noise? Lades det där ner?

Visst är det lite sorgligt när man tänker på det här?

#013 - Vilka var eller är Victorian Tin?



Laddade ner en demo med det här bandet för någon månad sen kanske. Det var min favoritanvändare på soulseek som jag säkert tankat alldeles för mycket för och som antagligen tröttnat för länge sen på att se mitt användarnamn dyka upp i hans fönster. Jag hade ingen aning om vad det var, men jag tyckte att det lät spännande. Dessutom hade killen en totalt oklanderlig smak och musikbiblioteket var i det närmaste fläckfritt. Jag tankade, jag lyssnade och jag älskade det. Som Felt med trummaskin. Eller ett tidigt Smiths korsat med Cocteau Twins. Eller när jag nu är inne på en massa bajsnödig namedropping så lät det inte helt obekant Days. Och alla gillar ju Days. 
  Problemet med det här bandet var bara att jag inte hade någon aning om nånting. Vilka var dem? Varifrån kom dem? När existerade det här bandet? Var det ens "dem", det kan ju ha varit en ensam kille? Något som bruket  av trummaskin tyder på. Steg ett var att googla. Det enda jag fick upp var en massa bilder på metallföremål och gamla reklambilder för Coca Cola. Sedan sökte jag på myspace. Dels kunde det ju vara så att bandet fått en sida där efter deras existens, eller så fanns ju också den lilla möjligheten att det var ett band som lät extremt 80-tal men existerade idag. Det här gav inte heller resultat. Slutligen frågade jag användaren som jag tankade det här ifrån. Inget svar. Så nu är jag här, med en fantastisk demo (i mina öron åtminstone) och vet inget. Jag TROR rätt starkt att det är engelskt 80-tal. Men det kan ju vara fel. Så här låter det i alla fall: http://www.mediafire.com/?sharekey=b4430685e67d6220d2db6fb9a8902bda

#012

Jag ligger ju efter som fan egentligen.

1. Northern Portrait - Napoleon Sweetheart.
Att följa upp en debutsingel (The Fallen Aristocracy) som redan räknas som en klassiker (den toppade skivbolaget Matinées försäljningslista i flera månader) är svårt. Men Northern Portrait lyckas med en minst lika bra. Den här gången finns det lite mer influenser av Echo And The Bunnymen och The Wild Swans i musiken än tidigare (tänker framför allt på de svepande syntharna).
2. Twig - Life after ridge med tillhörande releasekalas
Precis som med singeln här ovanför, den här skivan släpptes lite tidigare i september. Först igår var det releasefest på King Kong. Fin kväll. En vän fick ett glas vatten över sig av Sarah Nyberg Pergament (aka Action Biker) för att han inte visste vem hon var. Dj:n spelade Haninge punks, Twig gjorde sitt jobb och det var knökfullt och livat. Skivan? Det mesta har hörts förut. Såklart att det är jävligt bra.
3. The Harmony
Tillmanns
är ett av mina svenska favoritband. Nu verkar den ena halvan börjat med ett elektroniskt projekt under namnet The Harmony. Studio-vibbar? Ja. Tre låtar ligger uppe på myspace. Lyssna!
www.myspace.com/theharmonymusic
4. Nordpolen - På Nordpolen
Debuten förtjänar hypen. Som fan. Jag lyssnar på den här skivan om och om igen.

RSS 2.0